Rövarnas visa

Sitter hemma och är sur på min familj för att ingen kan erkänna att den ätit upp 2 paket kakor, min glass och har druckit upp hela fantan (utom ett glas, det sista glaset fick jag hämta i brors rum igår och ta med ner till tre personer :s) Men i alla fall så förnekar både mamma, pappa och min bror att de inte har ätit/druckit upp dessa saker, dock vet jag att det är en av dem som gjort det eftersom jag inte har ätit det och vår katt kan i alla fall vad jag vet inte öppna varken lådor eller frysboxar, men det måste ju vara katten som gjort det ändå, för det är ju borta, eller hur?

Nej, blir så störd på sånt här så jag vet inte vad jag ska göra. Hur svårt är det att säga: Ja, jag åt upp glassen eller Ja, det var jag som tog båda paketen med kakor. Hur svårt är det att erkänna? Och mina misstankar är riktade mot en person i alla tre fallen, väntar bara på att den ska erkänna...

Nu drar vi ut på rövarstråt,
ja, vi ska ut och röva,
men bara sånt vi kommer åt
och sånt vi kan behöva.
Nu är det mörkt kring stad och land,
Nu sover folk så gott dom kan
Nu drar vi vår väg med vår säck och vår spann,
både Kasper och Jesper och Jonatan.

Ja det gör vi det

Vi går till Kamomilla stad
till bageributiken.
Där tar vi bröd och lemonad,
så ingen blir besviken.
Det händer nog att Jonatan
vill ha en polkagris ibland.
Men annars så tar vi så lite vi kan,
både Kasper och Jesper och Jonatan.

Ja, Jonatan ska ju alltid ha nåt att tugga på...

Vi vet så väl var vi ska ta't
vi har så goda nerver.
Hos slaktarn tar vi lejonmat
och fläsk och köttkonserver,
och oxfilé är gott minsann
och prickig korv går också an.
Men annars så tar vi så lite vi kan,
både Kasper och Jesper och Jonatan.

ja det gör vi det
Ja, lite måste man ju ha för att kunna leva...

Men vi behöver också guld,
det tar vi om vi kan det,
och när vi sen fått säcken full,
så drar vi hem till landet.
Då är vi hungriga minsann,
och mat vi lagar åt varann,
men annars så gör vi så lite vi kan,
både Kasper och Jesper och Jonatan.

Ja, vi gör som vi gör vi...